När jag var 15 år

Året var 2007 och jag gick i 9:an och skulle börja gymnasiet.

Jag lyssnade på musik (typ Ne-yo so-sick eller vad jag upptäckt då tror Red Hot Chili Peppers gick varmt). Jag oroade mig för finnar, träffa en tjej, och hur det skulle bli med nya skolan. Fick mitt första riktiga sommarjobb då i köket på Pizza Hut i Västerås.

Jag blev inte nerskjuten.

Även om jag haft ett helvete på högstadiet (vem hade inte det?), så fanns inte oron att någon var efter mig.

Det är inte rätt hur vi än vrider och vänder på det.

Och jag tror inte att hårdare tag hjälper. Vi behöver mjukare tag. Se varandra. Bort med klass, status. Höja skatter och omfördela resurser. Bjuda in och blanda upp oss mer.

Jag tror att vi mår bra av att ta del av olika perspektiv.

Olika kulturer. Religioner. Bakgrunder. Däremot betyder det inte att vi bara kan öppna dörrarna åt alla.

Våga tänka kort och långsiktigt.

Satsa på polisen men även på skolan.

Jag tror även på föreningar och ideella organisationer.

De behövs för att lära ut medmänsklighet och få folk att mötas utan att behöva betala för det. Som brobyggare. Alla som vill är välkomna.

Låt alla barn få en ärlig chans att bli äldre än 15 år.